Viruset i våra hjärnor heter Oro
Jag står ute i trädgården bland vårsprickning och solstrålar med mina barn som leker bekymmerslöst. Det är verkligen en perfekt dag. Så länge vi är här ute, river bort höstens efterlämningar och förbereder nytt, så är allt bättre än vanligt. För hur ofta har jag sådana dagar utöver helgen annars?
Men så går vi in. Vardagsbestyr. Jag är så vansinnigt trött efter snart två veckor med huvudvärk av vad jag tror är bihåleinflammation. Att gå till vårdcentralen nu känns långsökt, med hostande barn hemma släpper de väl inte ens in mig. Jag tar telefonen och vill ringa för att se om min mamma kan komma över för lite avlastning. Men det kan hon inte. Hon är riskgrupp. Känner mig ensam samtidigt som jag tänker att nu är vi alla rätt ensamma, som små båtar som förvirrat guppar omkring i en storm vi inte förstår hur vi ska rida ut.
Egentligen är jag inte oroad över just covid-19. Jag är oroad över vad all denna kollektiva oro ska föra med sig. Den är mer smittsam än alla virus i världen.
Det värsta är som i alla knepiga situationer, att inte veta och inte kunna planera framåt. Jag tror det fullkomligt kan slå knut på våra stackars komplicerade människohjärnor. Jag försöker planera dagarna hemma med barnen, aktivera oss och inte tänka så mycket. Men det där går ju till en viss gräns. Så sitter jag här och undrar vad allt detta ska föra med sig.
För de värsta tankarna kommer såklart. Vad är egentligen dotterns hosta som blir lite värre för var dag? Om mamma blir smittad, klarar hon sig då? Vad händer om det ekar tomt i tidboken på jobbet under en längre tid, har jag ett jobb att gå till sen? Kommer vi bli utan inkomst? Och varför går min huvudvärk aldrig över trots att jag i övrigt är symptomfri?
En orolig tanke föder nästa och så när vi våra tankevirus. Jag försöker finna ro i nuet, andas och komma ihåg vad jag mår bra av. För det kommer såklart att ordna sig. Allt ordnar sig. Det vet jag för det står skrivet över badrumsspegeln. Och vi vet ju att de viktigaste orden får vi till oss antingen i duschen eller på toaletten!
Varmaste hälsningar
/Johanna
Johanna Ene är tandsköterska och blev utsedd till Årets tandsköterska 2017. Johanna arbetar numera som receptionist på en privatklinik i Göteborg. Hon driver också den privata bloggen Tandsköterskan.ne
Detta är en krönika och åsikterna som uttrycks är personliga.
