Om inte VD, klinikchef eller chef mår bra, vad kan tänkas ligga bakom?
Det kom osedvanligt mycket feedback på min senaste krönika som handlade om när man mår som bäst på arbetsplatsen. Samtliga instämde i det jag skrivit men påpekade samtidigt att många i chefsställning inte mår bra.
Det ger både lyft och skaparglädje att skriva om positiva företeelser. Motsatsen är inte lustbetonad men behöver ibland också belysas.
Som jag skrev i förra krönikan (När man mår som bäst på arbetet) har jag lagt kommit i kontakt med olika förhållanden under mina många år ”ute i verkligheten”. Några av dessa iakttagelser är inte specifika för tandvården utan högs generella. Jag har mött dem såväl i sjukvård som i industri och skola: klinikchefen, vårdcentralschefen, VDn och rektorn mår inte bra.
Att vara i chefsposition idag är ingen lätt uppgift, kraven är höga och kommer från alla håll. Många är kallade men få har de egenskaper, den gen, som krävs för klara uppgiften, trivas med uppdraget, bli stimulerade och känna tillfredsställelse när dagen är slut.
Krönikorna från 2013-11-28 (Goda ledare är sällsynta) och 2013-12-11 (Chefens främsta uppgift är att se till helheten och våga fatta beslut) handlar om ledarskap och chefskap. Dagens ämne har jag berört tidigare men från en något annan vinkel. Det kan vara värt att läsa de tidigare krönikorna och relatera till dagens tankar.
Att chefen mår dåligt och känner att han eller hon inte klarar av sin arbetsuppgift, betyder inte, vill jag påstå, att det är något fel på personen i fråga. Det handlar om att en bra person har hamnat på fel plats. Felet ligger i rekryteringsprocessen. För att göra det hela lite positivt går det att uttrycka det på följande sätt: man har inte tagit vara på möjligheten att förändra sin rekryteringsprocess.
Det är inte fel på den person som mår dåligt eller som upplevs inte kunna fullgöra sina uppgifter på ett bra sätt. Ansvaret faller istället tillbaka på dem som genomförde rekryteringen och/eller själva rekryteringsprocessen!
Man har valt fel person!
Givetvis har den som blivit tillfrågad om en chefstjänst ett ansvar och en möjlighet att avböja erbjudandet. Men det är inte alltid så lätt. Man känner sig kanske smickrad, ser en möjlighet att erhålla högre lön och status. Det är inte alla som har den mognad och självinsikt som krävs för att göra ett klokt val. Man måste ställa krav på själva urvalsprocessen innan man vaskar fram kandidater.
Har det skett en ”felrekrytering” måste ansvariga ta sitt ansvar och se till att aktuell person kan lämna sin post utan att tappa anseende och ekonomi, därtill ska det ske i tid.
En felrekrytering kan vara oerhört kostsam i form av avgångsvederlag alternativt att man skapat en verksamhet som under många år kommer att sakna styrning. Detta med pengarna är ändå inte den största kostnaden. Den består i mänskligt lidande, i första hand för chefen, men även för de underställda.
Det är inte alltid till fördel om tillsättningen av en chefstjänst sker alltför demokratiskt. Mer än en gång har jag fått vara med att lyfta en arbetsplats från att ha varit en katastrof till att bli ett föredöme. När det sedan blivit aktuellt att tillsätta en ny chef har det i slutändan blivit personalens önskemål som blivit avgörande.
Har man haft en ”stenhård” kandidat, en trygg men tydlig person samt en ”jättesnäll” är det med osviklig precision man tillsatt den som är ”jättesnäll”. Resultatet låter inte vänta på sig. Efter några månader är man tillbaka på ruta ett. Nedlagt arbete och investering i utveckling har på kort tid gått förlorat.
Inom mitt andra yrke genomgår man mycket noggranna tester innan man får lov att flyga kommersiellt med passagerare i dåligt väder och utan sikt. Det är inte passagerarna som väljer ut piloten…
Om du har synpunkter på dagens krönika är du välkommen att höra av dig och vi kan tillsammans utveckla tankarna vidare.
Nästa krönika lovar jag ska bli mer positiv.
Er tillgivne
Gordon M
Gordon.meland@gmail.com
Tel. 070 21 31 201
Hemsida: gordonm.se
Detta är en krönika och åsikterna som uttrycks är personliga.
